Begreppet ”Queer” dyker allt oftare upp i den offentliga debatten. Men vad betyder det? Tiina Rosenberg vet.
Låt oss vända på steken. Låt oss för ett ögonblick försöka se världen med nya ögon och sluta ställa frågor som ”Varför blir/är vissa människor homosexuella” eller ”Bör bögar få adoptera barn?” Låt oss istället fråga varför ett samhälle har heterosexuell livsstil som absolut norm och utgångspunkt och huruvida det bör få ha det.
Låt oss se vad som händer då när vi diskuterar sexualitet. Och makt.
- En kulturanalys som inte tar hänsyn till sexuella relationer är ingen analys alls, säger Tiina Rosenberg. Sexualitet är en enorm maktfaktor. Den queera frågan är varför heterosexualitet betonas så mycket och framställs som självklar och önskvärd för alla.
Låt oss för ett ögonblick ta den frågan på djupaste allvar.
Tiina Rosenberg är docent i teater- och genusvetenskap vid Stockholms universitet och den som, tillsammans med ytterligare ett antal personer, introducerade begreppet queer i Sverige 1995. Då var det något nytt och okänt. Idag är det vida spritt och omhuldat av såväl universitetsstudenter som inom underground-, reklam- och nöjesvärlden.
Ordets uppkomst, i denna speciella betydelse, är inte mycket äldre. Det föddes i New York 1990 vid den årliga homosexuella frigörelseparaden. Då delades ut ett anonymt manifest med rubriken ”Queers read this” (”Alla avvikande, läs detta”). Texten på flygbladet utgör ett våldsamt angrepp på den heterosexuella världen.
”Jag avskyr”, står det, ”att jag måste övertyga heterosexuella om att lesbiska och bögar lever i en krigszon /.../ Jag hatar heterosexuella som inte kan lyssna på queeras vrede /.../ Tillåt dig att vara förbannad över att priset för vår synlighet är att vi ständigt utsätts för hot om våld /.../ över att det inte finns ett enda ställe i detta land där vi går säkra, inte ett enda ställe där vi inte utsätts för hat och angrepp /../ Nästa gång någon heterosexuell hackar på dig för att du är förbannad /..../ Be honom eller henne att dra och komma tillbaka först när de gått omkring på stan i en månads tid, hand i hand med en annan människa av samma kön. Överlever de det, då kan du lyssna på vad de har att säga /.../ Be dem annars hålla käften och lyssna.”
- Ja, just det, säger Tiina Rosenberg. Gå på stan hand i hand med en annan kvinna och visa tydligt att ni är mer än väninnor, eller gå och lämna på dagis tillsammans med ert lilla bögbarn om ni är killar. Gör det och se hur det känns!
Tiina Rosenberg vet hur det känns. Hon lever som hon lär. Hon hade sin första flickvän under tonåren. Hon var under tio år heterosexuellt gift med en man. Hon har två barn. Hon bor ihop med en kvinna. Hon kallar sig flata, eller misslyckad hetero. Hon är queer privat, och hon är queer professionellt som Sveriges ledande teoretiker på området.
Hon är förutom detta född och uppväxt i en betongförort utanför Helsingfors ”där alla var socialister och kommunister”, hon har studerat vid Karl Marx-universitetet i Leipzig och teater, film och litteratur vid Stockholms universitet. Hon skrev sin doktorsavhandling om ”Ludvig Josephson och den tidiga teaterregin” och arbetade under ett antal år som assistent i den påfallande borgerliga miljön vid dåvarande Drottningholms Teatermuseum utanför Stockholm. Hon talar flytande finska, tyska, franska, engelska och svenska och har studerat de stora, centraleuropeiska tänkarna på originalspråk. Idag ägnar hon sina docentdagar åt att undervisa, föreläsa och resa världen runt i marxistiska, feministiska och queeristiska ärenden. Hon är med andra ord inte helt lätt, eller snarare omöjlig, att kategorisera på något enkelt sätt. Det är queer i sig.
- Min utopi, säger hon, handlar om att det ska få finnas en massa parallella kategorier av mänskligt liv. Samtidigt. Om att bryta den heterosexuella, vita, västerländska mannens självpåtagna rätt att kategorisera sig själv som per definition ”normal” och alla andra som mer eller mindre ”onormala”.
Drivkraften bakom denna kropps-, tanke- och livsuppgift är en politisk vision om sann och global jämlik- och jämställdhet. En idé om att allt skulle kunna få finnas samtidigt och att ingen har rätt att definiera och/eller värdera någon annans identitet. Tiina Rosenberg är väl medveten om det utopiska i projektet, men det är likväl denna idé som driver henne. Samt lika delar nyfiken- och rastlöshet.
Queer handlar alltså inte nödvändigtvis om att vara bög, flata, transsexuell, transvestit eller någon annan av de otaliga sexuella varianter som existerar, och antagligen alltid existerat, människor emellan. Queer handlar om att ifrågasätta det som är så ”normalt” att det inte syns och märks – förrän någon utmanar denna den rådande ordningen genom att leva annorlunda. Då dröjer det i regel inte länge förrän straffet – i någon form – kommer.
Tänkesättet sträcker sig bortom det sexuellas fält. Queer handlar i förlängningen om att ifrågasätta de ”normalas” självpåtagna makt, oavsett om den gäller sexualitet, hudfärg, etniskt ursprung eller något annat.
Vi talar vision av stora mått. Men det börjar med sexualiteten. Queer har sin teoretiska utgångspunkt i sexualiteten och de dolda maktstrukturer som ryms och reproduceras i dess olika uttryck. Queer säger, inte utan självironi: ”Fuck it all! Släpp ut oss i frihet, på sant lika villkor.”
Men, säger så här långt kommen, vän av ordning. Hur skulle världen se ut om alla kunde leva hur de ville med vem de ville? Historien består av män som varit män och kvinnor som varit kvinnor och av sexuella relationer mellan just dessa två.
- Nej, säger Tiina Rosenberg. Genom hela historien har det förekommit samkönade kärleksrelationer. Titta på grekerna och romarna! Titta på renässansen, på Michelangelo. Det är den heteronormativa synen på historien som sorterat bort det homoerotiska i efterhand.
Men det är ju så att pojkar och flickor trots allt dras till varandra när de börjar komma upp i tonåren. Det betyder väl att det är naturligt och så som det ska vara?
- Hur många tonåringar, svarar Tiina Rosenberg, har levt i ett samhälle där det funnits några alternativ? Varenda dagisunge känner till hackordningens mekanismer; att den som inte uppför sig som förväntat utsätts för något slags uttalat eller outtalat straff. Ungdomar är osäkra och trevande. Naturligtvis beter sig de allra flesta så som omgivningen förväntar sig att de ska.
Men, säger till sist förespråkare för av naturen givet, hur ska det bli med barnen? För att ett barn ska bli till behövs i alla fall en man och en kvinna.
- Nej, säger Tiina Rosenberg. För att ett barn ska bli till behövs varken en man eller en kvinna eller någon heterosexualitet. Det som behövs är ett ägg och en spermie. Diskussionen om homosexuellas rätt att få prövas som adoptivföräldrar var väl heteronormativitetens sista suck, fortsätter hon.
- Utgångspunkten var kristallklar: barnet är heterosexuellt och mår bäst i heterosexuella miljöer. Jag håller inte med. Jag säger inte att kärnfamiljer inte ska finnas, men jag säger att de inte alltid är bäst. Titta på Fadime och Pela, flickorna som mördades av sina fäder. De kom från garanterat heterosexuella familjer.
Låt oss, för ett ögonblick, ta dessa queera ifrågasättanden om den av naturen givna och överallt och alltid rådande och/eller eftersträvansvärda heterosexualiteten på allvar. Låt oss konstatera att det trots de enorma, heteronormativa påtryckningar som ständigt pågår omkring oss finns människor som blir/är icke-heterosexuella.
Låt oss på allvar ställa oss frågan hur många icke-heterosexuella människor det skulle finnas i ett samhälle som tillhandahöll olika sexuella identiteter på verkligt lika villkor.
- Vad som är ”normalt” blir som sagt aldrig synligt förrän något annat är ”onormalt”, säger Tiina Rosenberg. Frågan är varför detta andra och okända är så fruktansvärt hotande för så många. Det finns så mycket där ute i världen! Det är en sådan kick att få uppleva det. Och det enda sättet att få veta något är att prova. Varför skulle man inte göra det?
Och därmed har hon sammanfattat queers känslomässiga utopi: drömmen om att kunna få inblick i allt.
Låt oss, bara för ett ögonblick, smaka på motfrågan: ”Tja... varför inte?”
FAKTA/TIINA ROSENBERG
Namn: Tiina Rosenberg
Ålder: 44
Bor: På Södermalm i Stockholms innerstad
Familj: Två barn, kvinnlig sambo, exman
Aktuell med: ”Queerfeministisk agenda”, en bok om ”queerteori och queeraktivism samt teoribygget och den kritiska granskningen av det heteronormativa.” (Atlas förlag)
Motto: Homofobi är institutionaliserad heteronormativitet.
Publicerad i Tidningen Vi nummer 2, 2003.