- Här är det, sa Ellen. Ser du, här är det!
Johnny såg sig omkring där de stod på den stora kalkstensklippan, mitt inne i skogen. Långt nedanför deras fötter låg havet spegelblankt. Högt ovanför dem lyste himlen röd. Tallstammarna omkring dem glänste som guld i kvällssolen.
- Ja, sa han. Här är det. Här ska det bli.
Sedan skålade de i champagne och lade sig att sova tillsammans direkt på marken, på mattan av torra barr och gräs med bara himlen över sig.
Kanske var det precis så den började, sagan om Muramaris. Kanske var det bara ungefär så. Men historien om Villa Muramaris är historien om Ellen von Hallwyl och Johnny Roosval och deras storstilade kärlek. Om riksgrevinnan som lämnade man och barn för att dela resten av sitt liv med en tolv år yngre man från betydligt enklare förhållanden: om den lidelsefulla konstnärinnan och med tiden framgångsrika forskaren, sedermera professorn, i konsthistoria. Muramaris är Ellens och Johnnys gemensamma skapelse och en manifestation över dem och deras såväl privata som yrkesmässiga liv. Sommaren 1917 stod det förunderliga huset klart en halvmil norr om Visby, på berget mellan himmel och hav.
Efter närmare hundra händelserika år är det idag öppet för allmänheten.
Välkommen in!
Ovanstående utgör inledningen, sid. 9, i ”Muramaris – en kärlekshistoria”.