Bokens förord:
När ett barn tvingas välja bort en förälder som det tidigare haft en nära relation till, utan att det finns någon saklig grund för avståndstagandet, som sker på grund av den andra förälderns påverkan – så finns det ett namn på det som sker: föräldraalienation.
Den enskilt viktigaste saken att känna till om föräldraalienation är att det är en form av psykisk barnmisshandel.[1] Den internationella expertisen är enig om det, vilket läsaren av den här boken kommer att se. De svenska forskare och kliniker som intervjuas ger också en samstämmig bild: föräldraalienation är psykisk misshandel. Barn som utsätts för alienation löper risker på både kort och lång sikt, för att till exempel drabbas av sådant som ångest, depression, svårigheter att ha nära relationer, anpassningssvårigheter och störd verklighetsuppfattning.
Vad som också är viktigt att veta om föräldraalienation är att det finns avsevärd internationell kunskap om fenomenet: både forskning och klinisk, välunderbyggd erfarenhet. Det finns vetenskapliga belägg.[2] Det finns en universitetsbaserad databas med över tusen poster, som innehåller både kvalitativ och kvantitativ forskning.[3] Det finns systematiska översikter som fastslår kunskap.[4] Den redan stora mängden av både fackböcker utifrån olika infallsvinklar och vittnesberättelser av utmanövrerade föräldrar ökar hela tiden. Nu vuxna, tidigare alienerade barn börjar göra sina röster hörda, rörande vad de varit med om, och på vilka sätt de tagit skada av det.
Det finns inga fastställda, internationella uppgifter om hur vanligt föräldraalienation är eller om hur många barn och familjer som är drabbade, men alienationsfamiljer utgör en delgrupp bland familjer som befinner sig i vårdnadstvist, och antalet vårdnadstvister där begreppet föräldraalienation förekommer har ökat kraftigt i delar av den engelskspråkiga världen under det senaste dryga decenniet. I Sverige har antalet vårdnadstvister ökat med över 50 procent under samma tid, vilket innebär att antalet familjer som är indragna i alienation sannolikt ökat även här, och i dagsläget utgör en inte försumbar grupp.
Förutom de avsevärda risker som alienerade barn utsätts för innebär föräldraalienation naturligtvis också extrema utmaningar för de utmanövrerade föräldrarna, vars barn alltså vänder sig mot och ibland helt bryter kontakten med en förälder utan att föräldern har gjort eller inte gjort något som gör en sådan reaktion berättigad. I det fall en förälder har gjort något som gör att ett barn inte vill, och/eller inte ska, ha någon kontakt är det inte föräldraalienation som pågår i den aktuella familjen, utan något annat. Det är avgörande att alla som har att göra med familjer där barn tar avstånd från föräldrar besitter kunskap om skillnaden mellan föräldraalienation och berättigade avståndstaganden, och att man använder sig av de identifikations- och interventionsredskap som finns, för att utröna vad det är som pågår, och utifrån det vad som bör göras för att barnen och familjerna ska kunna få hjälp.
För även om det naturligtvis behövs mer kunskap, och behöver utvecklas fler både identifikations- och interventionsredskap, så finns det redan en hel del, som vänder sig till och/eller är användbara för framför allt professionella inom till exempel socialtjänst, rättssystem och barnpsykiatri. I dagsläget saknas dock sådan kunskap och sådana redskap i väldigt många sammanhang där föräldraalienation förkommer i Sverige, samtidigt som barn och föräldrar far obeskrivligt illa och den yrkesmässiga frustrationen och vanmakten är stor hos de professionella, som vill men inte kan hjälpa. Och: föräldraalienation handlar även om resursfördelning. En totalt sett liten grupp familjer tar i dagsläget oproportionerligt och orimligt stora resurser i anspråk hos till exempel socialtjänsten och inom rättssystemet, eftersom alienationer inte sällan pågår under många år, med upprepade utredningar, brutna överenskommelser och oräkneliga verkningslösa eller till och med kontraproduktiva insatser som stående inslag, inklusive icke-efterlevda beslut och domar.
Som den amerikanska alienationsveteranen, sociologen och familjeterapeuten Linda Gottlieb skriver om föräldraalienation i inledningen till sin bok The Parental Alienation Syndrome, som utgör en av källorna till denna:
Come travel with me on a journey to the twilight zone; to Kafka-esque trials; to a no man´s land where hate and fear must be carefully taught (s. xviii).
Det är för att barn och familjer inte ska behöva vistas i det ingenmanslandet, för att få ett slut på den sortens barnmisshandel som det innebär att vara övergiven av vuxenvärlden i en sådan mental krigszon, som vi har gjort den här boken.
Stockholm i februari 2019
Anna Lytsy och Christina Bergenstein
[1] Det begrepp som oftast används internationellt är ”child protection issue”.
[2] Referensförteckningen till denna bok innehåller, till exempel, ett större antal vetenskapliga poster. Den som intresserar sig speciellt för den i dag tillgängliga vetenskapliga underbyggnaden för föräldraalienation hänvisas specifikt till Barbara Jo Fidler, Nicholas Bala och Michael A. Sainis forsknings- och kunskapssammanställning Children Who Resist Postseparation Parental Contact: A Differential Approach for Legal and mental Health Professionals (Oxford University Press, New York NY 2013) samt till Parental Alienation Database vid Vanderbilt University Medical Center (mc.vanderbilt.edu/pasg/), som innehåller över tusen texter från framför allt böcker och vetenskapliga tidskrifter, och där både kvalitativ och kvantitativ forskning om föräldraalienation finns tillgänglig. Den intresserade kan också ta del av alienationsveteranerna William Bernet och Amy Bakers föredrag ”The Scientific Foundation for Parental Alienation” respektive ”What Research Says about Parental Alienation Strategies and the Harm Done to Children and Families”, som båda hölls i Stockholm 2018, via Parental Alienation Study Groups youtubekanal som finns tillgänglig via gruppens hemsida eller direkt genom www.youtube.com/watch?v=mKO9FxPFfBs. I intervjun med forskaren Annika Rejmer i den här boken slår hon, vidare, fast att det är vetenskapligt fastställt att föräldraalienation finns i Sverige.
[3] Parental Alienation Database vid Vanderbilt University Medical Center, se föregående fotnot.
[4] Se t.ex. Kate Templer, Mandy Matthewson, Janet Haines och Georgina Cox´ ”Recommendations for best practice in response to parental alienation: findings from a systematic review” i Journal of Family Therapy, 2017, 39:1, s. 103–122 eller Alberto Siracusano, Ylenia Barone, Giulia Lisi och Cinzia Niolus ”Parental alienation syndrome or alienating parental relational behaviour disorder: A critical overview” i Journal of Psychopathology, 2015, 21, s. 231–238.
Bokens baksidestext:
Föräldraalienation innebär att ett barn blir påverkat av sin ena förälder till att ta avstånd från eller välja bort den andra, som det har en nära relation till och utan att det föreligger någon saklig grund för ett sådant avståndstagande. Den internationella expertisen är enig om att föräldraalienation är en sorts psykisk barnmisshandel och att barn som utsätts löper avsevärda risker på både kort och lång sikt.
Barn som tvingas vilja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige: fakta, rättsregler, erfarenheter vänder sig till såväl professionella som stöter på föräldraalienation i sina yrkesutövningar inom till exempel socialtjänst, rättsväsende och barnpsykiatri, som till drabbade familjer och andra som är i behov av kunskap om fenomenet. Kunskap och redskap för att hjälpa barn och familjer som är indragna i föräldraalienation finns: både i form av forskning, klinisk erfarenhet och etablerade identifikationskriterier och behandlingsmetoder.
Boken består av fyra delar:
· En faktadel utifrån den i dag relativt omfattande internationella kunskap som finns om föräldraalienation.
· En genomgång av de rättsregler som är tillämpliga i Sverige.
· Intervjuer med svenska forskare och professionella från olika yrkesarenor med erfarenhet av föräldraalienation.
· Fallbeskrivningar från Sverige i form av intervjuer med utmanövrerade föräldrar.